Mästaren och Margarinet

Mina drömmar hade fört mig till morgonens landskap, där varken ljus eller mörker vågat ta kommandot. Scenerna som spelades upp inom mig var bekanta, de var tagna ur samma dröm som återkommit varje natt på senaste tiden. Jag sitter där på en stol och någon säger: det är någon som tänker på dig. Jag undrar vem men även varför denna person säger detta till mig. Personen repeterar, ja, förklarar: när man hickar så tänker någon på en, om du tänker tillbaka på rätt person upphör du att hicka. Jag prövar ett par olika människor. Det är som vanligt, här lär jag mig inget av att jag drömt samma sak förut - ingen av dessa människor passar in. Då är det något som flyger förbi, något som rör vid mig. Medvetandets hand rufsar mig i håret och jag förstår plötsligt inte att jag kunde ha tänkt på andra! Det är ju hon! Det är ju den magiska kvinnan från kylans och mörkrets land som har tänkt på mig! Hon har tänkt på mig för att hålla sig varm.