Mästaren och Margarinet

Missbruk är när man gång efter gång ställer till det för sig genom att använda en drog.

Beroende är när man inte längre klarar av att styra intaget av en drog.

Dessa ord kommer från dr Olle Lyngstam i Göteborg och appliceras främst på de som använder alkohol och narkotiska preparat i övermått. Men låt oss tänka att en kvinna i Örebro, vid namn Eva, sitter framför teven fjorton timmar av dygnets tjugofyra. Eva fick sparken från sitt tidigare arbete på grund av sitt indolenta och letargiska beteende och nu använder hon sig endast av ögon, sätesmuskulatur, samt då och då högerhanden och dess tumme.

Är detta beroende och/eller missbruk?

Om vi relaterar avskedningen till hennes vurm för det rörliga mediet kan man säga att hennes tevetittande har ställt till det för henne. Om vi gissar att hennes beroende, det höga intaget av drogen, har stört hennes chanser att få nya jobb, vilket inte är speciellt långsökt att tänka, kan vi sluta oss till att hon är missbrukare av televiserade utsändningar. Till på köpet kan vi också erinra oss att den enstaka förmånstagare som får ut mest av Evas missbruk är Radiotjänst i Kiruna och genom dem SVT och staten, som således är bland de största langarna i Sverige (eftersom vi kan gissa att flera svenskar lider av samma sak).

På tal om langare är staten inte bara bland de största langarna, utan Den största langaren i landet, eftersom staten äger Systembolaget. Spritmonopolet förser landets alkoholister, som är var tjugonde man och ungefär var tjugofemte kvinna, på ett logistiskt överlägset sätt (hembrännare, illegala spritfabriker, och Tysklandsimportörer får ursäkta) med alkohol. Med TV och sprit ger staten lättåtkomliga lösningar till missbruk och misär, men frågan är om det är statens uppdrag att göra det?

Du känner igen den där blicken. Du ser en man eller kvinna som är fullkomligt absorberad av något som du inte har en aning om, eller kanske anar men inte förstår vidden av. Det är i denna stund som du känner dig exkluderad, du finner att personen i fråga vill utesluta dig. För dig kan det inte handla om att han eller hon gör detta för sin egen skull, sugs in i boken, dagdrömmen eller TV-programmet av en lust till förströelse eller törst efter kunskap. Du sätter dig själv i centrum och pådyvlar denna person att han eller hon måste vara närvarande.

"Att vara närvarande", lyder ett modernt mantra som pissar på dem som har självständiga intressen som upptar deras sinnen dag in och dag ut. Mantrat står inte för dem som är närvarande i sin egen jakt på mening, nej, det gäller för alla och envar - och vi måste vara närvarande socialt under en stor del av den vakna tiden. Hur tror ni att det var för Einstein, Proust eller Keynes, när de var igång med sina livsverk? Var de ständigt tillgängliga och närvarande för de omkringvarande?

Låt dagdrömmare drömma, filosofer filosofera och de som önskar en plats för sig själv ha den, men ta gärna upp den sociala tråden med dem emellanåt. Ta också den tid du får över när du är ensam till att fördjupa dig i något, vadsomhelst, till exempel språkstudier i guaraní, kontrastivt läsande av den litterära kanon och kiosklitteratur, eller kanske du kan bli en suverän kock på egna recept?

Vad har du varit så pass närvarande i att det kan ses som ett testamente du kan lämna efter dig?