Mästaren och Margarinet

Why don't we just take off? Pierce our ears with Mr Bow's flow of tones. Escalade through skies of yesterday. "Pour some sugar on me". Evading the dilettantes of reality in an escavation of our minds.

The sung is also told, mind you.

And the frail trails we search that lead towards the uncharted. Search no more. Morning is now. Surging now.

Les cils s'ouvrent
les livres se ferment
serrons les mains
tous les jours sont tous les tous les
devant le miroir
derrière les fenêtres
personne te voit
moi non plus
nous sommes des phantômes
rien ne passe
et le passe-temps
de passer le temps
ne passe pas

Sitter bland molnen,
bland nya leksaker
i en plåtburk med svullna läppars leende bredvid
"Du ska få ikväll", formar sig läpparna till
jag ska få något anmärkningsvärt, kanske?
Det är mycket våra stycken kött säger till varann,
saker man inte kan höra men som finns ändå
och landet med de feta och
glada suputerna till sommarsvennar väntar
men var är det?
jag ser bara mjölk
har vi sniffat så lågt och långt in,
att vi träffat en kos juver?

trettio år, saknad av hantlar
för många dagars blivande kvar
var då? i soffan, trädgårdsstolen,
i tragikomiken borstandes sina tänder klockan elva
som en förslappad yngling
i morgon, i morgon...
och den dagen kommer
för med sig många lästa sidor
till vilken nytta? ruset, flykten?
vankar av och an i väntan
telefonen ringer och efter tredje
signalen dör den av låg batteristatus
kunde ha varit en mänsklig röst däri
istället soffan som uppföljare till
trädgårdsstolen

Är distansen, ja, distansen
det är distansen som hindrar
som hindrar mig att sova, sova är bra enligt
de som kan, för långt borta sängen, för bortom där
mina tabbar, menar tankar, mina tankar är ute och lyfter
lövar av träden med sin flykt, menk, menk, men kvar sitter mitt skal
(och det pinglar, plingar om det tröskverk som är jag trots heshet)
och knakar i bröst och knä av morgondag som bjuder blå ljus, pip i
bröst och ilfärd över kullersten och kulfång, min projektil är där,
igen, inte kär för sommaren, men här, här, pestar upp sig och kliar
till och muntrar över mig, penningar i spelet, klang och husarrest

Störde jag dig när jag frågade dig om du var lycklig?
Min mening var att räcka över en spegel, du såg nämligen fördjävlig ut
Ville inte göra dig ledsen, för jag har ingen näsduk att dela med mig av
Man gör inte så nuförtiden, Socialstyrelsen skulle inte godta ett sådant
sambruk av empatiska skäl, det är därför allas ekonomi förbättras
Näsdukar ska köpas av var och en och vara en förbrukningsvara

Ännu kärlek
bortom rosor, guld, frukost på sängen
ludd i naveln stör inte
dunster spökar ut romantiken
leenden istället för ord
hämtar du mig efter jobbet?
tystnaden, ett hål av svar
men bilen står där och väntar
fadd kyss

tyst, jag lyssnar på vädret
så leds de bort utan hat
vaknar en dag utan den andres kroppsvärme
saknar knarrandet i trappan
skäggstråna på spegeln
rösten som pratar i telefon hela dagen
och därigenom demonstrerade mänsklighet
vaknar utan, med sig själv som främling

Det är gitarren som bygger invokationer
utan dess magi tystnar dagen
ett kläm och de kallas in
mörkret faller, fallet från tåspetsarna
flera kroppar tyngdlösa, golvet hädar
fingertoppar häftas i band
bortom andra relationer
 det är den svarta maskinen som bygger
trapetskonsten, att hänga i knävecken
över gårdagen, svänga in i nuet,
öva morgondagens konstart, dada
du hälsade döden,
för glömskan hade stulit rädslan ur din själ
viktlösa ord, liket gillas, läget!?!

Klanger, jubelrytmer, väsen, varat andas oss
skriva ner natten, beck, läppbläck, trassel, trugande munnar
Café del Mar, smyger in, en Corona fryser strupen som varit sysslolös
strul, vindlar vidare, behöver inga hjul, bokstavsställning i kors
det är anden som talar mig tungolös
jag frös till när kandelabern slocknade
måste jag vara kuvad gäst inom kort

Långt inne
under tankarna
hänger driften
om tankarna kallas djup
måste denna vara botten

Vi har en predikant
som inte vill bli hörd
vars stämläppar vibrerar
de vackraste ljud
men han vill att vi ska
kontemplera
tystnaden

det rullar omkring musik
som inte ockuperar, men trevar en hand
för de som vet att spå
innan tiden rider av vägen

mina ögon suddas bort
de tål inte att jag ser
deras misshandel,
deras skövling av pauser
de vet inte att jag
utan ögon just kan se
hur de bryter loss och pressar ihop
hur leendena bara är gemena
avslappning är lögn,
deras devis visar
att de inte skallat i djupet
de känner inte lidandet

ta den rationella vägen
mot slutet,
dörrarna stängs

demokrati,
du poserar, du är divan alla ska sluka
men nu, när vi tycker att du är ful?
kärleken brister och piedestalen faller
bar och blodig på granitgolvet
bilden av köttet som försökte förkroppsliga
den goda tanken

tiden är din att stjäla
år är hett eftertraktade hos hälaren
går åt i ett ryck
tänk efter själv:

du skulle väl kunna tänka dig ett extra år?

gudlös!
hur kan du synda om du inte känner en gud?
följer du inte hellre människornas rättesnören?

Och rikt blev livet i evig meningslöshet och öppna varde ögonen.
Yeah man!
(tack Ferlinghetti)

nonsens är i ropet, skallet studsar
skallen rullar
det är mord på goda mord
revolten är söndersmekt av pengars tissel-tassel
kulinarisk höjdpunkt: tuggummi

det är bara
bar
a bar
bara delar
krutonger i stearin
vegastrosofi filonomi
kris i ett nöthus
i skalet tränger torrisarna
det är dans déco
sur funktion
bretagne raseras, klipporna spräcks, isen är all efter oljan
ingen fisk, fiskeflottan stor, generna finns i banken, stampa fram nya
på bandet plattfisk i formar, hungern går det ingen nöd på,
men himlen lurar fint väder, vi får det för en spottstyver
vart tog vattnet vägen, klema inte de döende, du får inget åter,
nej, festa på smulorna, slödder, slösa om det går

När alltför mycket plats tagits
av ord och anspråk
anlägger jag ett vakum
en plats för stilla kontemplation
ett ställe där inget stör
ett ingenting ger jag er