Förakt enligt Camus
Albert Camus, den gamle existensialisten, påminde sig själv en gång:
"Förakta aldrig små eller stora människor"
Visst kan det vara svårt. När de stora trycker ner de små är det ytterst svårt att följa den regeln. När små, till sinnet, stora, till kroppen, agerar huvudlöst är det lätt att förakta.
När föraktar du någon? För vad?
"Förakta aldrig små eller stora människor"
Visst kan det vara svårt. När de stora trycker ner de små är det ytterst svårt att följa den regeln. När små, till sinnet, stora, till kroppen, agerar huvudlöst är det lätt att förakta.
När föraktar du någon? För vad?
Att döma en annan människa
Flaubert skriver:
En människa som dömer en annan är en syn jag skulle skratta ihjäl mig åt om den inte väckte min medömkan.
Visst ligger det en hel del i det, men först garvar jag lite smått i alla fall.
... och jag som aldrig dömer någon....
En människa som dömer en annan är en syn jag skulle skratta ihjäl mig åt om den inte väckte min medömkan.
Visst ligger det en hel del i det, men först garvar jag lite smått i alla fall.
... och jag som aldrig dömer någon....