Mästaren och Margarinet

Framför mig stirrar det äckligt låtande upp mot mig med sina hundvalpsögon. Det vill ha en omgång tryck och smek, en rallyomgång poetisk frenesi, en mara till hommage à Céline. Jag stirrar tillbaka med ilskna ögon som fastnar där, finner något, skapar en motsättning, ett skrik, ett rödögt svar av skräck.

Tangentbordets kärlek är utbytt mot skräck.

Why don't we just take off? Pierce our ears with Mr Bow's flow of tones. Escalade through skies of yesterday. "Pour some sugar on me". Evading the dilettantes of reality in an escavation of our minds.

The sung is also told, mind you.

And the frail trails we search that lead towards the uncharted. Search no more. Morning is now. Surging now.

Les cils s'ouvrent
les livres se ferment
serrons les mains
tous les jours sont tous les tous les
devant le miroir
derrière les fenêtres
personne te voit
moi non plus
nous sommes des phantômes
rien ne passe
et le passe-temps
de passer le temps
ne passe pas