Mästaren och Margarinet

Ja, det var något som hände efter ligacupfinalen mellan Arsenal och Chelsea. Möjligtvis hade det med resultatet att göra, något som fick mig att vilja slita mitt hår. Kanske var det resultatet som hånade de briljanta, pigga och orädda ynglingarna i The Gunners som fick mig att vilja bli av med håret, att sälla mig till de snaggade huliganernas skara.

Men jag håller ju inte ens på Arsenal? Nej, men när ett resultat är orätt kan reaktionen bli stark. Jag tog trimmern och skalperade av mig mitt långa hår, som föll på köksgolvet. Jag började med att raka ren skulten och bli munklik. Jag ställde mig framför spegeln. Min flickvän kom in från plasket i denna stund.

Hennes reaktion var ännu starkare än min för orätta resultat. Ramaskri, hot om våld, ja, en början till huliganism från hennes sida - hon gav sig på mig och försökte limma tillbaka de tjocka testarna... nej, hon rev och slet i mitt hår, tävlade med trimmern, så förbannad var hon. Vänta nu, låter det troligt om hon nu ville ha kvar mitt långa hår?

Nej, inget av dessa möjliga scenarier ägde rum. Hon fällde bara en tår för mitt fina hår, som jag fortsatte låta falla, gillade läget och lagade mig en formidabel Carbonara. Vet inte om det italienska inslaget var en hyllning till Inter för deras vinst mot Cattania?