Mästaren och Margarinet

Missbruk är när man gång efter gång ställer till det för sig genom att använda en drog.

Beroende är när man inte längre klarar av att styra intaget av en drog.

Dessa ord kommer från dr Olle Lyngstam i Göteborg och appliceras främst på de som använder alkohol och narkotiska preparat i övermått. Men låt oss tänka att en kvinna i Örebro, vid namn Eva, sitter framför teven fjorton timmar av dygnets tjugofyra. Eva fick sparken från sitt tidigare arbete på grund av sitt indolenta och letargiska beteende och nu använder hon sig endast av ögon, sätesmuskulatur, samt då och då högerhanden och dess tumme.

Är detta beroende och/eller missbruk?

Om vi relaterar avskedningen till hennes vurm för det rörliga mediet kan man säga att hennes tevetittande har ställt till det för henne. Om vi gissar att hennes beroende, det höga intaget av drogen, har stört hennes chanser att få nya jobb, vilket inte är speciellt långsökt att tänka, kan vi sluta oss till att hon är missbrukare av televiserade utsändningar. Till på köpet kan vi också erinra oss att den enstaka förmånstagare som får ut mest av Evas missbruk är Radiotjänst i Kiruna och genom dem SVT och staten, som således är bland de största langarna i Sverige (eftersom vi kan gissa att flera svenskar lider av samma sak).

På tal om langare är staten inte bara bland de största langarna, utan Den största langaren i landet, eftersom staten äger Systembolaget. Spritmonopolet förser landets alkoholister, som är var tjugonde man och ungefär var tjugofemte kvinna, på ett logistiskt överlägset sätt (hembrännare, illegala spritfabriker, och Tysklandsimportörer får ursäkta) med alkohol. Med TV och sprit ger staten lättåtkomliga lösningar till missbruk och misär, men frågan är om det är statens uppdrag att göra det?