Mästaren och Margarinet

Jag trängs i ett rum

med halvöppna dörrar

jag kan de facto inte trängas

utan bara springa ut

men det finns en bugg, en spärr, 

något som vill mig bättre än jag väl

 

Jag kan skriva en bok i Pyrenéerna,

har plats att stanna där, så länge jag vill.

Har en plats på en skuta i Adriatiska havet,

så där lättjefullt som vemsomhelst vill.

Det finns passning till alla dessa barn,

och orden kan jag plottra ner hemma, 

under ett späkande schema,

för att sedan ta fullt ansvar för allt igen.

 

Jag har alla de möjligheter som jag kan tänkas behöva.

Ändå önskar jag mig en till. En okänd. En ökänd.

 

Kräks, på sig, kräks!