Nattlig rundgång
Hon ligger vaken, men natten har sedan länge varit ett faktum. Hon vet inte riktigt varför hon är vaken, kanske är det något som saknas? Utanför viner vinden och låter löven applådera det skådespel som ingen människa beskådar. Det magiska ljusets årstid har just inträtt i hennes späckade vardag. Mot alla odds har hon lyckats stjäla sig en del tid till att attrahera det tidiga ljuset, dra på sig vindstoppande stället och med det som segel kryssa fram genom landskapet.
Under det tunga täcket finner den nyfikne att hon är naken. Känner man på hennes hud är den varm, närmast febrig. Undran stavas: är blodet upprört och i flöde sent denna natt? Resonanslådorna till rum sjunger inte ut något svar, någon inbrottstjuv verkar inte vara i farten som kvinnan spänner sig för. Möjligtvis kan någon ha brutit sig in djupt bakom medvetandet och rumsterat om i henne? Nej, allt är enbart spekulationer, sådant vi inte nöjer oss med. Hennes fingertoppar verkar rastlösa, fast rastlösa av ett sådant slag att varlighet vägs in i rörelserna. Skådar hennes sköna ansikte vars drag visar på ansträngning. Ögonen är slutna, läpparna halvöppna för att släppa ut de allt tätare stötarna av luft. I trance vinner hon omedvetet den telepatiska begåvningen och budskapet lyder: "
"
Sömnen som tidigare flytt, flyttar tillbaka till hennes sovrum. Dunbolstren sträcker sig om henne som en mans famn. Timmarna verkar ha kastats ur klockan, för hon ser inga visare. I luckan utan tid vänder hon sig in i den mjuka tystnaden, vad som skedde gav sken av att aldrig ha skett.
Under det tunga täcket finner den nyfikne att hon är naken. Känner man på hennes hud är den varm, närmast febrig. Undran stavas: är blodet upprört och i flöde sent denna natt? Resonanslådorna till rum sjunger inte ut något svar, någon inbrottstjuv verkar inte vara i farten som kvinnan spänner sig för. Möjligtvis kan någon ha brutit sig in djupt bakom medvetandet och rumsterat om i henne? Nej, allt är enbart spekulationer, sådant vi inte nöjer oss med. Hennes fingertoppar verkar rastlösa, fast rastlösa av ett sådant slag att varlighet vägs in i rörelserna. Skådar hennes sköna ansikte vars drag visar på ansträngning. Ögonen är slutna, läpparna halvöppna för att släppa ut de allt tätare stötarna av luft. I trance vinner hon omedvetet den telepatiska begåvningen och budskapet lyder: "
"
Sömnen som tidigare flytt, flyttar tillbaka till hennes sovrum. Dunbolstren sträcker sig om henne som en mans famn. Timmarna verkar ha kastats ur klockan, för hon ser inga visare. I luckan utan tid vänder hon sig in i den mjuka tystnaden, vad som skedde gav sken av att aldrig ha skett.
Kommentarer
Trackback