Mästaren och Margarinet

Vi är individer utkastade som små öar. Inte längre samarbetar vi som myrorna för att bygga stacken. Samhälle - att tillsammans forma något alla är till godo, det är inte på ropet. Istället suger vi i oss våra individuella rättigheter och känner knappt, orkar inte, våra individuella skyldigheter som gör samhällsbygget starkt. Vad gör vi då istället? Pyntar våra små öar som ingen landstiger på, gör det i en shoppinghysteri som inte längre ifrågasätts utan är Det Enda Svaret. Vad gör din själ i en perfekt monter? Glänser som guldfisken som inte tar sig någonstans och atrofieras mentalt? Glömskan blir räddningen och varje dag ska levas likt den tidigarevarande.  Har du kvar en själ? Hur utvecklar du den?

Eller är du kanske ett stycke kött med färdigförpackade aftonbladet-idéer och dagens outfit?

Oj, förlåt. Nej, du hoppar över nyheterna och går direkt till nöje/mode eller sporten. Glömde visst det.