Mästaren och Margarinet

Du väntar dig inget annat än början på en ny värld. Det gamla berör dig inte. Varför stanna? Natten lägger täta mönster om ditt ingenting, drar åt, kramar dig utan kärlek. Det är naturen. Naturen du förkastat. men trots din hjärnas kast landar du däri återigen. Kaos fanns innan du kunde stava till det, innan du trodde dig ha rätt snitt. Lägg dig nu ner och sluta dröm, det är inget annat kvar. Din styrka har aldrig mätts mot jämbördiga, bara mot dem du kunnat beströ med aska. Nu slår det tillbaka, utan glädje. Din sång tonar ut. Men vänta! En nödutgång! Du kan ta stegen ner, tillbaka i all misär ? den som fyller dig med lycka, ofta, ofta.

En annan väg möjlig. Hopp. Barns joller.