Mästaren och Margarinet

Föds vissa med jag-ska-påpeka-vad-du-gör-för-fel-genen eller väcks de bara med den vissa morgnar? Kanske får man den om man har tillrättavisat människor riktigt många gånger, så många att man själv blivit felfri.

Jag försov mig i morse. Ställde klockan på kvart i och vaknade fem över halv en timme senare. Då hade jobbet och ett möte börjat för fem minuter sedan. Jag kastade mig upp med ett sammanbitet: Helvete! och drog på mig mina slitna jeans med många hål i, Bad Idea Jeans fick en ny innebörd, och en svart hoodie med en handgranat i rött på bröstet... Redo för att komma för sent med en doft av rebellskap. Trampade i mina inlines och skejtade likt en Thomas Gustafsson (gammal kung på skridskor utan hjul, idrottshistorikerns anmärkan) de tre minuterna till jobbet. Droppade in i en frukosttillställning till möte.

"Åja, vissa kommer försent, minsann" och "Var det svårt att ta sig upp?", med flera lika briljanta formuleringar av ett faktum... Vad ville de vinna med dessa kommentarer? Jubel från publiken? Applåder från chefen för att de påtalar fakta? Löneförhöjning, eftersom DE minsann kommit i tid och är ofelbara?

Ibland säger jag direkt vad jag tycker, men i morse lät jag bli. Skiten fick rinna av. Men varför skriver jag då det här inlägget? För att något retar likt ett litet sillben i halsen... och för att jag vet att en del på jobbet läser det här.

Varsågod, ni originella talare!