Mästaren och Margarinet

Finns det något mer avskyvärt än en bloggare som hamrar ut bild på bild, konturlöst och krängande? Något som resulterar i en textmassa som sväller likt en degs jäsning utan hejd. I texten märks luftiga hål, en seg undran om ett verk är på väg. Jag lägger kvällens första spya på the serial blogger och fortsätter skriva utan mening, i avighet. Nämen.