Mitt i rasismen
Jag befinner mig mitt i sinnebilden för svensk rasism. Sitter i Sjöbo, av alla hålor, tar del av det vackra och folkliga som är biblioteket. Jag ser inte en enda rasist. Eller hur märker man dem? Har alla armbindlar? Inte en enda armbindel kan man få syn på här idag. Mötte däremot en svart man på gatan och tänkte på vad han tänkte på. Gick han och sonderade terrängen efter smygrassar? Fann han något i mitt beteende, mitt utseende, som var suspekt?
Dessa tankar bar jag på när han lade ögonen på mig. Kanske är vi då helt lika i vår approach till okända människor i Sjöbo. Kanske nästa steg vore att misstänka honom för rasism? Det vore möjligen det mest jämlika jag kunde göra i Sjöbo eller i vilken annan håla eller storstad som helst. Att inte diskriminera svarta genom att tro att de inte har fördomar och hyser agg mot oss bleka, samt att fortsätta rassesonderingen även hos di bleke.
Vad har jag för fördomar? Och du?
Dessa tankar bar jag på när han lade ögonen på mig. Kanske är vi då helt lika i vår approach till okända människor i Sjöbo. Kanske nästa steg vore att misstänka honom för rasism? Det vore möjligen det mest jämlika jag kunde göra i Sjöbo eller i vilken annan håla eller storstad som helst. Att inte diskriminera svarta genom att tro att de inte har fördomar och hyser agg mot oss bleka, samt att fortsätta rassesonderingen även hos di bleke.
Vad har jag för fördomar? Och du?
Kommentarer
Trackback