Mästaren och Margarinet

Satt på tåget för ett tag sedan. En långhårig kille, finnig som fan, ganska ung men redan i alkismundering, det vill säga WCT-overall, snackade högljutt i mobilen. Det här är vad jag snappade upp:

"Alltså, vad är det för kemikalier det handlar om? Intresse och efterfrågan kan snabbt uppkomma om det handlar om rätt grejer. Det ska vara schysst kvalitet asso. Labbet får inte vara av låg standard. Det blir så trist upplevelse med verktygen då. Kanylen... skjuts in i venen, sen O D. Inte min grej riktigt det där med överdoser. Polisen börjar dyka upp vid märkliga tider på dygnet, ja, trakassera en. Sen är det ju det där med att det finns en risk att koola. Att slänga in handduken för taskigt tjack, det är ju inte vad jag längtar efter, precis.

Nä, så om ditt kemikalieföretag säljer rena grejor, bra upplevelser. Då är jag intresserad!"

I slutet av samtalet var det något som hände. Killen blev tyst en stund och fortsatte sedan:

"Vadå AKZO Nobel, tror ni att ni får nåt jävla nobelpris i kemi bara för att slänga ihop rätt formel till lite smack, va? Men det är klart, om ni skulle få nobelpriset kunde ni ju höja priserna, men då skulle ju inte jag ha råd. Nä, hör av er när ni vet mer om grejerna. Peace."

Han slog ihop mobilen med ett klick. Tittade upp, såg sig runt, registrerade de nervösa blickarna.
"Tror ni jag får rollen", frågade han publiken med ett leende.