Elddop
Han föddes på en plats som ingen minns. När man är där känns det som om man inte vet om det och när man rör sig vidare växer en blank fläck ut i hjärnan. Det enda man verkligen minns om platsen han föddes på är historien om huset som brann. Huset brann och brann ner ett år efter hans födelse. Hans minne kan inte vara starkt av den upplevelsen, men en gång hörde han legenden berättas.
"Din far hade sedan någon tid givit sig av, kanske bortsjasad av din mor, kanske gjorde han en fuling, i alla fall var han inte där när huset började brinna på nedanvåningen. Din mor var även hon någon annan stans, ingen vet var. Det sägs att din syster lekte med tändstickor och lite papper. Det verkade inte ta fyr på riktigt. Storasyster kallade på henne och hon gav sig av uppför trappan. Någonstans, i närheten av en gardin, låg en glödande bit papper. Alla fem syskonen var på ovanvåningen och din sjuåriga storasyster försökte hålla reda på er, där ni kravlade och knatade omkring. Hela rummet andades liv, ingenting fick vara på sin plats. Lite senare kändes doften av rök och inte bara det, röken stod tjock upp ur trappan. Någon reflex fick de yngre att skrika, men bara er storasyster hörde. Hon visade sig klok för sina sju år och förde er mot balkongen. Ni gick ut och ställde er där, men du stod förstås inte, du låg i din storasysters trygga famn. Elden sprakade nu, växte ut ur fönstrena på första våningen och snart var hela huset övertänt.
Fem barn står på en balkong och ingen kan hindra elden. Ingenting är självklart i världen och döden är bara ett måste man inte vet när, inte hur, den dyker upp. Där kunde ditt liv ha varit över utan att du ens fått något förstånd. Men istället uppenbarar sig någon som inte kan vara något annat än en ängel. En man, utan vingar, men med en stege. I allra sista stund räddas du och dina syskon ur eldhavet. Tror du på Gud? Inte? Här har du beviset."
Nej, han gjorde inte det, trodde inte på någon Gud, trodde inte ens på sig själv. Men just där och då undrade han om han inte var ämnat något större eftersom hans liv hade sparats.
"Din far hade sedan någon tid givit sig av, kanske bortsjasad av din mor, kanske gjorde han en fuling, i alla fall var han inte där när huset började brinna på nedanvåningen. Din mor var även hon någon annan stans, ingen vet var. Det sägs att din syster lekte med tändstickor och lite papper. Det verkade inte ta fyr på riktigt. Storasyster kallade på henne och hon gav sig av uppför trappan. Någonstans, i närheten av en gardin, låg en glödande bit papper. Alla fem syskonen var på ovanvåningen och din sjuåriga storasyster försökte hålla reda på er, där ni kravlade och knatade omkring. Hela rummet andades liv, ingenting fick vara på sin plats. Lite senare kändes doften av rök och inte bara det, röken stod tjock upp ur trappan. Någon reflex fick de yngre att skrika, men bara er storasyster hörde. Hon visade sig klok för sina sju år och förde er mot balkongen. Ni gick ut och ställde er där, men du stod förstås inte, du låg i din storasysters trygga famn. Elden sprakade nu, växte ut ur fönstrena på första våningen och snart var hela huset övertänt.
Fem barn står på en balkong och ingen kan hindra elden. Ingenting är självklart i världen och döden är bara ett måste man inte vet när, inte hur, den dyker upp. Där kunde ditt liv ha varit över utan att du ens fått något förstånd. Men istället uppenbarar sig någon som inte kan vara något annat än en ängel. En man, utan vingar, men med en stege. I allra sista stund räddas du och dina syskon ur eldhavet. Tror du på Gud? Inte? Här har du beviset."
Nej, han gjorde inte det, trodde inte på någon Gud, trodde inte ens på sig själv. Men just där och då undrade han om han inte var ämnat något större eftersom hans liv hade sparats.
Kommentarer
Postat av: sanna
svar: hahahahhahahaha nej verkligen inte!
Trackback