Mästaren och Margarinet

Kanske har du suttit i ett färjeläge och väntat på en båt mot hemvävda toner, med ryggen mot den obligatoriskt fastgjutna plaststolen. Du undrar om det är fel på din syn, för den verkar grumlas, men du är snart anledningen på spåret. Ett gäng gemytliga män och kvinnor ämnar idka förpestade av allmänning. Den mänskliga rättigheten luft skuffas det på och din hands fingrar som tidigare var slappa har nu börjat samlas, närmar sig knuten form. Vad har du att förlora? Ditt liv? Nej, ett liv är inte ett liv utan äventyr. Du kastar dig upp på fötter, tar närmaste rökares cigg och kastar den över marmorgolvet. Ingen reaktion. Kanske häpnaden är för stor. Du rycker närmare nästa rökare och upprepar tidigare handling. Du verkar lyckas. När du kommer till tredje eller fjärde rökaren har en mobb börjat bildas, en grupp rökare som talar i stora ord och står tätt samlade. Du ger dig in i högen och famlar efter deras cigg, för att nå resultatet: fast i ett skruvstäd av händer med gula fingrar.

Epilogen lyder: en tand gjorde fimparna sällskap, ett blått öga signalerar vemod, men ditt ansikte ler ett underdogleende.