Mästaren och Margarinet

En del människor ser ju det här bloggandet som civilisationens död, andra skönjar dess fulländning. En och annan nöjer sig i sin kritik med att köpa en t-shirt som det står Die blog die på. Subtilt, javisst. Jag tror att det gäller att vi bloggare flyttar oss från vår trygga knapperplats. Vi borde sätta oss ute bland folk och suga upp gräsrötternas känsliga eller avtrubbade handlingar. På det sättet närmar vi oss de icke-frälsta med fint manér, varpå vi överhänder lite reklam till våra bloggar. Aktörerna kan sedan spana in sina egna aktioner, bli betygsatta till och med. Tjuvlyssnat kommer att ligga i lä eftersom vi når bortom anonymiteten. Vi vågar lite mer.

Jag har, i linje med ovanstående manifest, flyttat mig en liten bit från min vanliga bloggspot. Har satt mig ner på den stora vita telefonen för att se om inspirationen sprudlar här. Dock är det med begränsad reportageförmåga som jag tynger ner sitsen. Det är ingen strid ström av förbipasserande.