Mästaren och Margarinet

Mellan kylskåpet och tv-soffan kan en hel mängd tidigare otänkta tankar tränga sig på, rent av slå sig in i ens medvetande. Tankar som: hur många kalorier gör jag av med på denna korta promenad, låt mig överslagsräkna, en styck, då får jag äta lite mer glass. Eller kanske: varför sitter jag framför teven när den är en guldfiskskål? Jo, för att jag glömmer det varje gång jag sätter mig framför den. Vem är då guldfisk?

Är inte teven också ett slags altare att offra sin intelligenspotential till? För varje timme glo man lägger på det förföriska rörliga mediet försvinner lika mycket tid från fördjupning i något verkligt intressant. En tanke som också slår mig är hur jag kan orka att ens tänka, när tv-programmen bistår med så mycket lättsmält att man slipper reflektera.

Prisad vare TEVEN!

Halleluja!