Mästaren och Margarinet

"Tag gåslevern, brässera den lätt i vitvin, tillsätt färsk ingefära", ljöd den så glada och folkliga tv-kocksrösten mot den som nu råkade lyssna. Kaffe i muggen, makaroner ner i kastrullen. Fan, vad är klockan? Ja, ja, det smakar ändå lika... Vilken dag i ordningen, med de olika variationer som nu pasta i regnbågsform kan erbjuda? "Tillsätt sedan den vitlöksmarinerade kronärtskockan"... Rikligt med lågbudgetketchup över Marco Polos enda kvarvarande bedrift. Fan, hur kan man äta sånt här? Nåja, det mättar. "Pensla hasselbackspotatisen med lite olivolja, strö över lite hackad basilika"... Så, då var skiten nere. Det där med att man äter för att ciggen är som godast efteråt har egentligen inget att göra med ciggens goda smak utan snarare är det i jämförelse med det man stoppat i munnen innan... " Passande dryck kan vara en Bordeaux från -84, men även ett senare och enklare slottsvin kan passa"... Härinvid bromsade jag min ansträngning, väste åt det två decennier gamla kylskåpet att hålla käften och med ögonen redan i höjd med just min hylla lät jag den en gång gnistrande vitvaran fara ut med dörren. Stanken var outgrundligt nog inte i paritet med den totala ansamlingen ruttnande och surnande matvaror. Tanken på döden är det första som brukar komma till en, av det som slår upp i näsgångarna... förgängelse. Men jag blev på enastående humör - ingen död och i dess ställe den bubbligt levande lokalpatrioten från Norrland färdig att utmana Madame Bordeaux' skitförnäma rännilar.