Mästaren och Margarinet

Det skumpar en glädje i mig... en glädje som inte riktigt vill vara stilla. Gatorna är fulla av fula och snygga människor, människor vars rörelser finns där att spionera på och när de ser sura ut - blänga på eller le mot för att få dem på andra tankar. Deras munnar avger hemligheter för mig att avlyssna. Och jag tar in dem med allt jag har.

Att höra landsflyktiga danskar diskutera  de gemytliga svenskarna och vända på begreppen... Satt bredvid ett danskt par på reston. De beställde och hade svårt för att förstå skånskan som slungades emot dem. Jag var tvungen att göra en intervention. När kyparen senare gått tackade danskarna mig och sade att svenska är lättare att förstå. Skånska är svenska, kontrade jag, men med ett visst danskt kolonialt förflutet... De log och lät mig förstå att vi svenskar gärna får behålla Skåne som lydstat eftersom den svaga svenska kronan gör det billigare för dem att äta och handla här, ja, till och med bo här! Jag sade tack och förmedlade att vi svenskar gärna har kvar Skåne eftersom det är ett utav de vackraste landskapen i Sverige. Men kanske, sade jag, är det dags att ta upp frågan i en folkomröstning.

Vill Skåne vara ett, från Sverige, skilt landskap? Vad skulle hon vinna, den matglada bonnafrun till landsdel? Vad skulle förloras?