Mästaren och Margarinet

Skulle skriva din historia om jag visste hur du kommer när du ser taket med uppspärrade ögon. Skulle skriva om ditt liv om jag kunde sortera ur allt du levt. Nu blir det bara historien om vad som hänt fram tills nu, vad jag vill ska komma fram. Inte sanningen den tråkiga, inte lögnen den patetiska, men berättelsen om de hastande kropparna utanpå de själar av förrädiskt bleke som synts i historien på sistone. För historien är redan levd, orden är redan skrivna i våra rädda språng över okända gap. Rimmen och musiken har klingat med våra blinkande ögon i utkanten och leenden i preludium, i nästan var eviga sats. Här fortsätter du läsa brevet jag skrev till dig, det som gjorde att vi aldrig kan mötas igen. Tårarna vi har på var sitt håll fälls av samma orsak, i alla fall nu, och skulle vi få byta verkligheter - den nuvarande mot den dåvarande, som vaktas av någon grym och alltid sträng makt - hade vi ändå valt denna? Troligtvis, för vi ber aldrig om förlåtelse, tror inte på annat än att såren läker, om de läker och annars är det för sent att ens tänka. Ånger och skam är inget annat än piskande gudar som kräver underlydnad - om vi inte knäböjer finns de inte. Handla på så sätt att du aldrig behöver knäppa eller knyta nävarna. Och du, ta en kall öl i solen.