Mästaren och Margarinet

Det finns vissa stunder i det komplexa samhällslivet när måttet är rågat. Någon skrikhals önskar en bojkott av något slag. 1995 företog Frankrike kärnvapenprover på Mururoa-atollen någonstans långt borta i Söderhavet. En och annan rynkade på näsan, ja, ganska många blev förbannade. Varför skulle Frankrike uppgradera sin kärnvapenarsenal när Kalla kriget var över? Allt som var franskt skulle bojkottas, "Fuck Chirac" skanderades och till och med de med "god smak" valde bort champagnen och de fina vinerna. Ok, fine with me, att bojkotta Frankrike, det lät bra när villkoren var sådana.

Ett visst krig bryter ut 2003. Den store och blinde jätten i väster uppbackad av marionetten Union Jack hävdar att massförstörelsevapen finns i diktatorns, Saddam Husseins, händer. Hemskt om det skulle ha varit på det viset, men världens dyraste underrättelsetjänst, CIA, visade sig ha underrättelser värda mindre än ingenting, inga vapen för massförstörelse stod att finna. Märkligt. Och ännu märkligare att man sätter igång ett krig på lösa grunder. En diktator fanns, men USA samarbetar med flera andra diktatorer, speciellt i Mellanöstern - det kan ju inte vara därför man ville avsätta Saddam? Konstigt nog ogillar USA enpartistaten Cuba, men samarbetar med odemokratiska regimer på andra platser. Kina är nu en god samarbetspartner till många amerikanska och västerländska storföretag - tack vare en handelsfrämjande låtgå-politik från USA:s och Västs sida. Kina avrättar flest människor i världen, nämner jag som parentes. Vänta nu, kan det vara så att man kan samarbeta med odemokratiska krafter om det finns ekonomisk vinning att göra? Nämen... har de olja i Mellanöstern?

Tillbaka till Irakfrågan. Ett krig mot terrorn tas som förevändning för att angripa en suverän stat, FN anser inte det legitimt att starta krig. Ryssland, Tyskland och Frankrike med flera länder, uttalar sig i negativa ordalag om Alfred E Neumann och Union Jacks krigsplaner. Alfred E Neumann blir sur: "Den som inte är med oss är emot oss." Allt som är franskt - tyska och ryska produkter är inte så stora i USA och dessutom finns en gammal antigrodhållning att ty sig till efter fransosernas tullar riktade mot amerikanska varor - framförallt det franska, ska bojkottas. Vet inte om det också beror på att franska varor, fransk design et cetera står för mer sublima värden, att god smak ryms däri, att det franska har en intellektuell denotation. Alfred E Neumann slår sig för bröstet och säger sig inte ha läst en enda bok, det intellektuella är lovligt byte. Det är då den mest hårtslående bojkotten av alla sätts in: French Fries blir Freedom Fries! I Frankrike kallas dessa friterade potatisbitar för Frites kort och gott, fransmännen har aldrig bett om att deras flottiga uppfinning ska kallas French Fries. Som svensk häpnar man över bojkotten, den är platt på något sätt. Alltså, när några länder säger ifrån, och det innan ett krig som ska bli traumatiskt för irakier, amerikaner, spanjorer, danskar, britter och andra, då bojkottar presidenten och invånarna för "The Land of the Free" - de som vurmar för uttrycksfriheten - dem som ställer sig i opposition.

Var var demokraterna? Vad tyckte de då? De som idag tycker illa om kriget?

När orkar, vågar vi bojkotta USA? Det som var enkelt att göra '95 mot fransmännen, kan vi göra det idag mot barbarerna i väster? Kanske innan kriget mot Iran?