Mästaren och Margarinet

Jag satte mig på tåget till Malmö. Väskan var extremt tung. Vid sidan av den stod en rockring. En del brydda miner mötte mig: Vad ska han med en rockring? Locka småflickor? Men ack nej. Planen var större än så. Tågets dunkande sövde mig och tog mig sedan till punkt B, GBG. Träffade Perra G och Manu, två pastorer i kärlekskyrkan. Vi hälsade varandra med den indiskreta hemliga hälsningen - man böjer sig fram för en kram om den andre och eftersom båda är framåtböjda klatschar man till på varandras bakdelar. I folkskockar gör det här sig verkligen, det blir något absurt som förhöjer de omkringvarandes ständiga grå till något annat. Kanske.

Vi samtalade om hur vi skulle koordinera tider och platser med svensexeövningar. Vi spelade även in White Wedding på ett band som Sven skulle ha med sig på tåget. Rockringen byggdes om till en provhytt med genomskinlig plast runt den som behövde lite "privacy" vid omklädnad. Dikterna jag skrivit på tåget renskrevs för Sven Sparare att läsa. Därefter vaggades vi in i en sextimmarssömn på åttonde våningen i ett gettohus i Örgryte.

Vi kom fram till objektets hus, mötte upp med tio andra och fick porten öppnad av den blivande frun. Sven öppnade dörren och fick höra sucken av en öl mot sitt öra. Han anade inget för han trodde att lördagen skulle bli svensexedag. Efter en lugn men stor och nyttig frukost på SAS Radisson tog jag över regin och vi knallade ner till Nils Ericsson-terminalen. Omklädningsrummet iordningställdes i folkhavet och Svenne fick dra av byxorna, knäppa på en pilotjacka, smeka på ett par pilotbrillor på näsan. Sedan stod han i kalsonger och pilotoutfit med mikrofon i hand vid flygbussarnas utgång och improviserade sin nya roll som flygare. Han berättade om vädret som skulle omhulda flygplanet, om flygvärdinnornas specialiteter, om mellanlandningar samt frågade ifall det var så att någon ville vara med i 10000-meters klubben med piloten. Jubel och applåder, många skratt och fotosession med medelålders damer var resultatet av den femstjärniga showen. Man ska betänka att killen bara fått i sig en öl och ett glas vin innan denna programpunkt! Till sist blev vi bortkörda av två stabbiga vakter, men inte före vi hade sminkat Svenne och satt på honom hans sjuttitalskostym igen.

I gångtunneln till Nordstan tog Manu över och lärde ut tango till Svenne. När habaneran satt som den skulle gick vi in till köpcentrats fokuspunkt, kompassrosen. En skylt vecklades ut och Svennes Tangoskola hade sin början. Detta var vid klockan halv tio på förmiddagen och svenskarna var lite lätt frostigt inställda till tango, speciellt när några var på väg till jobbet. Men vi fick tag på några partners, 50+, till Svenne och han klarade sin uppgift med beröm godkänt.

Vid Lindex kopplades högtalaren om från tango till muntlig underhållning. Sven läste dikter till kvinnan. En dikt handlade om hans önskan att vara en damsadel för en dag, en annan påpekade missförhållandet stora bakdelar och de allt mindre trosorna... ja, att hemlighetsmakeriet för män försvunnit - ett upprop till köp av XL-trosor. Sedan avslutades sista dikten med orden: "...färsk sperma" och vi klev på spårvagn på linje fyra mot Korsvägen och Liseberg. På spårvagnen häcklade Svenne Göteborg och göteborgarna och hade guidning likt den på en turistbuss. Ingen opponerade sig utan alla kunde skratta åt sig själva och Sven. Även här smackade fotoblixtarna till.

Väl på Liseberg började tidsplaneringen skeva. Trots detta hann vi ändå springa in till Uppskjutet, förse den blivande äkta mannen med en porrblaska utan häftning i mitten och sätta honom på plats. Han var lite skraj då han aldrig tidigare blivit uppskickad, men han fann sig i behandlingen. När Svenne åker upp, kastar han ut porrblaskan som sprider sig i vinden och åker ner över oss i publiken. Jag och Perra fotar. Ett par stelbenta vakter kommer fram till oss - två grabbar i sjuttitalskostymer med sjuka färgkombinationer - och frågar om vi sett vem som kastade ut porren: Vilket är olämpligt eftersom det är en familjepark. Jag svarar att jag inte sett vem det var och att det var mycket olämpligt. Vakterna stegar fram till dem som kommit av attraktionen. De stirrar ner några tonåringar och frågar ut dem, men låter den glitterkindade och i övrigt horaktigt sminkade mannen i rosa skjorta och grön kavaj gå därifrån. Vi smiter från platsen, till en början långsamt och efter ett tag springande för glatta livet.

Efter återfärd till Centralstationen styr vi benen mot Uddevalla-tåget. En portfölj med tunga kedjor som säkerställer att ingen ska kunna öppna den åker fram och handbojas fast i Svenne. Lite för hårt, men vadå, vi hade ju bråttom. Perra trycker på play på Billy Idols White Wedding genom ett förfabricerat hål i locket. Ljudet är relativt högt. Svenne undrar vart han ska - elva kuponger bort, svarar vi. Vi, i vår tur, nu bara fyra grabbar - delar upp oss - två följer med på tåget ifall killen skulle råka bli avslängd, men också som publik och ögonvittnen - de två andra tar bilen för att plocka upp oss 11 kuponger bort.

Vi sitter en halv vagn bort och lyssnar till musiken som tonar ut och övergår till en intervju mellan en man och en kvinna. Frågorna och svaren är bland andra:
-Hur gammal är du?
-18½
-Vad kan du tänka dig att ställa upp på?
-Ja, det mesta.
-Analt kanske?
-Ja, det är inga problem.
Ni förstår paniken som drivs fram genom Svennes ådror där han sitter med en ljummen öl i ena handen och en portfölj med tunn porrfilmsdialog i andra. Efter ett tag övergår dialogen i grymtanden, högljudda sådana. I kupén jag och Perra sitter börjar folk att skruva på sig. Någon undrar om de verkligen har sex där borta och ifall de kunde vara lite tystare. Svenne ursäktar sig för sin kupé med orden: Ursäkta mig, men jag kan varken skruva ner ljudet eller stänga av, jag har inte nycklarna till den här. Efter ytterligare lite tid blir ljuden av orgasmer alldeles för höga tycker Sven och springer mot tågets toalett, två vagnar bort. Under springandet ropar han: svensexa, svensexa, svensexa, och hoppas att publiken godtar detta. Väl inne på toaletten märker han att det trånga utrymmet fungerar som en resonanslåda och fördubblar ljudet. Jobbigt. Han glider in i kupén igen och trycker ner portföljen mot sätet och lägger kavajen på. Med detta vinner han en tolerabel ljuddämpning. Ungefär när detta sker kommer vi in i kupén och han lägger av ett av de djupaste skratten som hörts och setts. Sedan sitter vi och snackar, dricker skumpa, ger Svenne i uppdrag att med diktafon intevjua medpassagerare om de störande ljuden.

Detta var en strålande inledning på en svensexa som även innehöll ett par bejublade framträdanden på Tanumstrands After Beach. Vad tycker ni om svensexans snällhetsgrad?