Mästaren och Margarinet

Min gode vän M gick till tandhygienisten igår. Han har ett rätt komplicerat förhållande till tandläkare och dess likar. De önskar att M snusar mindre och han orkar inte höra deras sakliga ord som likafallt låter som gnäll. Han vill helt slätt att de ska utföra servicen han betalar för och det kan man knappast hålla emot honom. Förra gången han lade sig i en tandhygienists stol fick han en barbarisk behandling med endast manuella tortyrverktyg. Tandhygienisten var samtida med Järnladyn och lika bestämd, speciellt vid punkten: moderna verktyg är av ondo. När M satt sig upp och spottat en liter blod eller så fick han reda på att han hade tio "början till hål" och att han förutom detta kanske skulle behöva käkkirurgi. M slog sig in på en förskräckt tankebana: Var han tvungen att sälja bilen för att ha råd med ett sånt projekt? Vid det följande tandläkarbesöket visade det sig att han hade ett hål som behövde fixas, men inget av det andra som Järnladyn förutspått var sant. M blev lättad och förbannad på samma gång.

Igår hade han sett till att få en annan tandhygienist med motiveringen: "Tandhygienisten jag hade förra gången var totalt kass", vilket han exemplifierade med hennes feldiagnos. Den nya käftskraparen var en yppig kvinna eller snarare brud på, i runda slängar, 24 år. När hon ville komma åt i M:s gap bad hon honom lägga huvudet åt sidan och, faktiskt, fick han vila med pannan mot hennes byst. Det var till och med så illa att han kände hennes bröstvårta mot sitt pannfläsk. Han tänkte: Tror hon att det är jag som tryckt mig mot henne eller är hon medveten om att det är hon som ordnat det här läget? Ska jag försöka dra mig undan något för att undkomma kontakten? -  och gjorde ett försök, men hon föste tillbaka hans huvud för att få rätt arbetsvinkel. I den ställningen låg M och omvärderade tandhygienistkåren. De använder inte bara hårda verktyg för att plåga sina patienter, tänkte han och tyckte synd om sig själv.