Mästaren och Margarinet

Dina sjuka tankar har blandats med dina erfarenheter och andras vrickade idéer länge nog. Du har bestämt dig. En roman ska det bli, men vad fan ska den handla om? Kanske om dina vilda somrar på Gotland som var vildare än Jacks? Nej, trots att de var vildare har något liknande redan skrivits. Kanske en bok om din barndom i mörkaste Småland skulle vara något? Nej, barndomsbetraktelser är på modet, men då gäller det att komma ihåg någonting från det förflutna. En deckare? Absolut inte! Lite mer fantasi än så har du.

Och vidare funderar du på hur du ska angripa problemet. För det är ett problem att finna en story. Men för varje problem som uppstår, kommer det ofta fler efterpå och du undrar om du har fantasi, tid och lugn nog att skriva en hel volym.

Fast jag har ju redan kommit på vad min bok ska handla om... och vill man läsa första kapitlet av den är det bara att klicka på ROMAN under länkar, scrolla ner och titta till vänster. Klicka där, ja.

Imorgon kommer kanske andra kapitlet, annars dröjer det som längst tills på fredag.

Toppar bloggen med några highlights - mycket läsvärda:
Bakissex...
Dildouthyrning - vad har Mästaren fått det ifrån?
Hypokondri? - ja, är inte alla mer eller mindre hypokondriker?
Knarkdeal - Skånetrafiken har en intressant policy gentemot narkomaner...
Vapenplutonium - en Anders Fogh-Rasmussen-kopia i Chanel no5... vad ska man säga?

Kommentera gärna - och kolla gärna floden av inlägg senaste veckan - kanske är något värt något?
Vill veta vad jag kan ta bort - för jag ska möblera om lite här - bara ha kvar grädden (som jag lurar mig existerar här någonstans).

Ha en trevlig 2 maj!

Varför köper alla människor, främst kvinnor men också män, nya dildos för hutlösa priser? Min vän Fredrik ställde mig denna fråga och hade direkt svaret. De vet inte bättre. Fredrik satt där i den röda soffan på MB och log ett leende som krävde en fråga. Men jag behövde inte ställa den. Den blonde skåningen tog ett djupt andetag och kastade sig ut i en förklaring av läget. Kvinnorna och männen som vågar... använder dildo. Tillfredsställelse är allt i vår samtida kultur. Jag hummade lite, var ok med det som han sagt, men inte helt säker på hans syfte. Jo, sade han, det saknas en sida av dildoinnehavet och dildobruket... nämligen den ekonomiska eller den kostnadseffektiva. Varje sann hedonist vill känna lust, men inte olusten inför att bli av med en stor bunt med pengar. Helt i linje med detta ska jag alltså starta en internetsajt för dildouthyrning. Han slog ut med händerna. Jag gick ifrån hålmun... till asgarv på några hundradelar. Inte en min från Fredrik. Han fortsatte. En dildo som någon har köpt och inte tyckt om, den ligger ofta i någon låda eller i garderoben... och utgör alltså en oförbrukad  tillgång. Vad jag också önskar ge medborgarna, sade Fredrik, är en möjlighet att byta sina dildos. Min sajt ska alltså hyra ut och även vara en bytesmarknad för dessa njutningsattiraljer. Jag visste inte vad jag mer skulle säga, så jag skakade på huvudet och önskade honom lycka till. Dagen efter ringde Fredrik mig och tipsade om sajten www.dildorentals.se.

På förekommen anledning, ett visst visat intresse för anrikning av uran till vapenplutonium i Iran, blev jag självklart anställd av IAEA och det internationella samfundet för att ta mig an det blygsamma problemet att rädda världen från svampmoln. Eftersom jag tidigare hade plockat svamp i bokskogarna på Österlen och även ätit kantareller till älgsteken, kände jag mig kompetent för detta uppdrag och antog det.

När jag anlände till Teheran igår, förklädd till Anders Fogh-Rasmussen, fann jag att taxichaufförerna inte tog danska kroner. De ville helt sonika ha dollar. Jag tog fram en klämma döda presidenter och så fort jag gjort det rullade vi iväg. När vi kommit fram till Yihad Al-Sadr-gatan blev jag avsläppt framför ett palats i marmor och granit (importerad från Bohuslän). Chauffören hade låtit sitt beslut mogna under färden och sade: "Jag är tvungen att bränna upp dina sedlar, det är inte etiskt att ta emot dem." Som den humanist jag berömmer mig själv för att vara tog jag till mig även denna fnurra på tråden. "Du kan få betalt i guld istället", sade jag till mannen som lyste upp och tackade mig glatt. "Nu har jag bara ett problem med denna tjänst jag gjort dig", sa mannen, "det är att jag känner igen dig som en utav Bushs lakejer." Jag ryggade tillbaka, men fann snart på bot: "Det är sant att jag är dansk, vill du ha ett danskt wienerbröd med shokolaede eller lite pillede rejer?" Mannen såg misstänksamt på mig som om han tänkte: Ska jag svika profeten för SÅ torftiga mutor? Han suckade och sade: "Om ni lär er se skillnad på person och person, oavsett hudfärg, kan jag gå er till mötes". "OK, jag lovar att se personer för vem de är oavsett hudfärg och hoppas att ni kan skilja en satiriker från en rasist och en statsminister med storhetsvansinne." Mannen nickade och tryckte min hand på det.

Jag trippade uppför marmortrappan i fotriktiga bling-bling-högklackade skor, precis som vilken minister av dignitet som helst. I receptionen rev jag av min gummimask och anmälde mig: "Morris Ekehielm, IAEA:s nye utsände och agent". Den sköna damen med de mörka ögonen och den djupa blicken ögnade igenom mina rynkor och kunde få dem att överensstämma med bilden hon hade i handen. "Ta hissen upp till takvåningen, sviten där är din. Något annat du önskar?" Jag kunde tänka mig många önskningar jag skulle vilja få uppfyllda, men tänkte på mitt ämbete och att hantera kulturen jag blivit planterad i med respekt så jag sade: "Kanske du är sugen på en Dry Martini lite senare i afton, när du går av ditt skift?". Hon såg på mig med en blick som jag hade svårt att tolka. Jag kallade till mig "the bell boy" och frågade honom vad hennes blick betydde. "Hon tycker du är ett bortskämt svin från väst som hon gärna skulle ta en drink med", svarade han med en ton av bitterhet. Nöjd med svaret följde jag honom till hissen och klev sedermera av på takvåningen.

I den majestätiska sviten passade jag på att ta en dusch för att bli av med resdammet och parfymera mig något med Chanel No5 - gammalt och även klassiskt, jag vet. Ur min portfölj lät jag en trave dokument dimpa ner på mosaikbordet och äntrade Chesterfieldfåtöljen för att sätta mig in i svampproblemet. Till min förvåning hade mina företrädare lagt med en mapp om vänliga kärnvapenmakter att bortse ifrån i diskussionen med mullorna och presidenten. Jag frågade mig hur Pakistan och Indien kunde få odla svamp, medan iranierna inte skulle få det, och började känna stanken av fisk kring mitt uppdrag. Det kanske hade varit strategiskt att behålla Fogh-Rasmussen-masken på under mötet.

Jag klädde mig i min svarta smoking, hällde upp en stadig Martini och satte mig i fåtöljen att vänta på Shehrazadeh, som receptionisten hette - allt enligt "the bell boy". Efter ett par nervösa "she stood me up"-glas, plingade det till i hissen och skjutdörren särade sina metallben. Där stod hon i all sin skönhet, en Allahs och Österlandets blomma. Hon visade inte med något leende vad hon ville, men jag bjöd henne sätta sig ner i buffelläderfåtöljen bredvid mig efter ett par kyssar i luften över hennes kindben. Hennes fylliga läppar sade ingenting annat än vad de exklamerade om estetik när hon smuttade på sin Martini. "Vet du någon schysst bar där män och kvinnor kan suga lite på en vattenpipa?" Hennes blick for ut över outgrundliga landskap och hon svarade: "Jag hade bara tänkt mig en drink här." Hon reste sig upp och gick bort till hissen, dörrarna öppnades och stängdes. Kvar satt jag med den nya kunskapen om att en kultur och en människa känner man inte förrän man missförstått dem tillräckligt många gånger.

Ånger är inte ångest utan en tanke om saker man vill ha annorlunda.

Gick in på ett hak och beställde dött djur med grönt och friterat till. Tänkte på hur jag straffsparkat en duva in i mål, in i döden, en sudden death jag inte räknat med och sista krymplandet, ångesten, och lidandet kände duvan komma under en SEAT. Jag dödade. Mördade mitt största villebråd med min snubblande fulla fot.

Efteråt tänkte jag på min kyla som kunnat trycka kulor in i människohjärnor, bara jag varit tillräckligt intresserad av det. Staten utbildade mig till mördare och fortsätter utbilda mördare. Vi är produkter av det meningslösa samhället som försöker vara meningsfullt. Samhället vill bilda ett nät av goda medborgare, vissa utbildade mördare, ett nät för att knyta samman. Och ett nät är det, bara det, och många, många, och några hål mer än så finns det däri.

Tänker du någon gång på det mörka i dig, det som kan få dig att döda av en given anledning, i ett givet ögonblick?

Allt detta låtsande. Att man är rik. Att jag är fattig och under - och värd mer därnere än om jag satt på en tron. Och det är bara jag som satsat tankar i denna illusion, dubbelbottnad som alltid. Även i försvarandet av kommunismen vill jag inte kalla mig kommunist och inte höger, knappast vänster heller. Tvekar när opinionsmätningen går runt i rummet. Vet vad jag står för och tänker fritt, men oftast är det ju från vänster de intelligenta, hållbara argumenten kommer ifrån. Jag

Vinner alla på globaliseringen? Ja, till en början.

Vad tycker naturen? Naturen tycker inte, för den har ingen talan.

Hur gör vi då? Vi konsumerar vidare för att glömma att vi förstör vår värld.

Och en moderat? Han sitter tillfredsställd i sin BMW SUV och kör för fort för att hinna tänka att det finns kollektivtrafik att begagna sig av ibland.

Fördomar?

Han föddes på en plats som ingen minns. När man är där känns det som om man inte vet om det och när man rör sig vidare växer en blank fläck ut i hjärnan. Det enda man verkligen minns om platsen han föddes på är historien om huset som brann. Huset brann och brann ner ett år efter hans födelse. Hans minne kan inte vara starkt av den upplevelsen, men en gång hörde han legenden berättas.

"Din far hade sedan någon tid givit sig av, kanske bortsjasad av din mor, kanske gjorde han en fuling, i alla fall var han inte där när huset började brinna på nedanvåningen. Din mor var även hon någon annan stans, ingen vet var. Det sägs att din syster lekte med tändstickor och lite papper. Det verkade inte ta fyr på riktigt. Storasyster kallade på henne och hon gav sig av uppför trappan. Någonstans, i närheten av en gardin, låg en glödande bit papper. Alla fem syskonen var på ovanvåningen och din sjuåriga storasyster försökte hålla reda på er, där ni kravlade och knatade omkring. Hela rummet andades liv, ingenting fick vara på sin plats. Lite senare kändes doften av rök och inte bara det, röken stod tjock upp ur trappan. Någon reflex fick de yngre att skrika, men bara er storasyster hörde. Hon visade sig klok för sina sju år och förde er mot balkongen. Ni gick ut och ställde er där, men du stod förstås inte, du låg i din storasysters trygga famn. Elden sprakade nu, växte ut ur fönstrena på första våningen och snart var hela huset övertänt.

Fem barn står på en balkong och ingen kan hindra elden. Ingenting är självklart i världen och döden är bara ett måste man inte vet när, inte hur, den dyker upp. Där kunde ditt liv ha varit över utan att du ens fått något förstånd. Men istället uppenbarar sig någon som inte kan vara något annat än en ängel. En man, utan vingar, men med en stege. I allra sista stund räddas du och dina syskon ur eldhavet. Tror du på Gud? Inte? Här har du beviset."

Nej, han gjorde inte det, trodde inte på någon Gud,  trodde inte ens på sig själv. Men just där och då undrade han om han inte var ämnat något större eftersom hans liv hade sparats.

Och framförallt - Mr Skaggs knows a good movie when he sees one! Dinner Rush var awesome, Mr Skaggs! Men man kan nog inte kalla ett så finsmakat mästerverk awesome, det vore inte tillräckligt vördnadsfullt mot konstnärerna som skapade filmen.

Ni som inte sett Dinner Rush bör göra det snarast, annars lär någon som har sett den kommentera er kökskonst som vore den vardagsmat.

När man skriver bra och långt drar det inte så mycket intresse häråt, men när man är aktiv som fan, dvs är kvantitativ i sitt bloggande, och lägger in youtube-snuttar verkar det som om folk ser en. Precis som i vanliga livet då - när man tar av sig glasögonen och visar sexpacket får man folkets jubel men när man visar ett mått utav intellekt får man två fans, mor och far, om man har tur.

*L*

Ja... lite vatten, kornmalt och humle, mer behövs det inte för att palatum(googla) ska få sitt. Även levern och magen njuter, för att inte glömma ögonen - det är vackert med guld.

Kram på sista april!

Det är värt en hel del att kärleksbomba någon som hatar ibland. Vad gillar ni det här klippet?
När du har spelat Smoke on the Water på någon musikaffär och blivit skrikt på, snart blir utkastad, krama då den personen ömt.

Bubba står just nu framför skärmen, han är inpluggad i Xbox med en låtsasgitarr. Nirvanas Heartshaped box gnisslar fram och Bubba är en gitarrgud, vilket gamle Kurt aldrig var.

Den främste av alla gitarrister lär vara Jimi, säger de som vet. Men Bubba rockar i alla fall fett, utan en droppe alkohol eller några andra droger än skärmen. Han äger, vad jag vet, inte heller någon hagelbössa. Han slår alltså både Jimi och Kurt.

Rock on! Vilken är din Guitar Hero?

(ur en sliten svart bok)
Havets rom till skillnad från nätter med sockerrörsdestillat -oliver, tomaten är halvgrön, ska så vara, samt en flaska från Navarra. Inget går egentligen ihop med mina utsagor - dubbla bottnar, budskap, komplexitet är arbetsamt ibland och i arbetet ingår lyxförmåner i ensamheten med syrsornas, cikadornas, väsande vässande. Vet inte vad de vill förmedla med sina ljud, kanske samma som jag med dolken den slöa mot bladen. Både jag och de vill bli vassare - vi har sovit för länge på dagen och vill ge natten egg i kompensation. Talar inte. 

Jag skar av mina ögonlock för att alltid se
se det fiskar ser

Det är för lite franska bland alla american-lovers till svennar - men lite engelska klingar fram i den här låten bara så att en eventuell lyssnare inte blir helt avskräckt. Det gäller att närma sig andra kulturer varligt.

Hej, bloggen. Jag har en fråga till dig: Vem får kalla sig arbetare? Är det någon som jobbar manuellt, typ en smed, eller kan det vara människor i serviceyrken? Om man har pluggat i 19 år av sitt liv kan man kalla sig arbetare då?
Eller handlar det om hur mycket deg man gör? Om jag gör sjutton lax efter skatt, är jag en arbetare då? Tänk på att jag har inga aktier, inga fonder, ingen bostadsrätt. Snälla, kan jag inte få kalla mig arbetare!?! Jag vill nämligen fira första maj på riktigt!

Och vad äter en arbetare på första maj? Jag ser fram emot recept.

Mellan kl0245 och 0545 varje lördag och söndag märks en viss slags telefoni. Det är nostalgikern som plockar upp telefonen. Jag har snackat med min polare Bubba om det och han verkar tycka att det är alkoholen man ska skylla på. Alltid är det alkoholen vi skyller på när något står ut i vår tillvaro. Till exempel när man sagt något alldeles ärligt en förfriskad afton. Då blir första försvar: Det var ett skämt, och nästa: Jag var full. Tänk om man vore nykterist - då skulle man inte ha samma deniability som jänkarna säger.

Vad skyller en nykterist sina sena samtal på?

Hur var det egentligen när jag var femton år? Och hur var det när alla andra vuxna var i den åldern? Gick vi glatt till majbålet med våra föräldrar, kanske hand i hand, och struntade i att supa? Jag tror inte det. I vårt barrskogsblod finns ett sug efter att förtunna detta blod medelst vodka eller andra rusdrycker. Det går inte att komma ifrån. Varje Valborg oroas vuxna över tonåringar som ger sig ut på lämmeltåg och likt lämmlar störtar sig i fördärvet. Likt förbaskat överlever merparten av dessa tonåringar och de som inte gör det har sig själva att skylla - om man nu får vara hård i sitt resonemang. Ingen tvingar i unga människor sprit, men ändå resonerar vuxenvärlden som så att en femtonåring absolut inte förstår någonting om sitt eget bästa. Vad de inte vill förstå är att femtonåringen kanske vill uppleva något som skiljer sig från vardagen, på samma sätt som vuxna gör?

Tänk så här - en och annan tonåring kommer att må mycket illa under Valborg, men det kan vara en början till en insikt. De flesta kommer att överleva - vad bra! Och sist men inte minst - om alla vuxna gick ut nyktra på Valborg och pratade med de yra ungdomarna skulle en trygghet finnas när någon eller några mår dåligt.

Sedan att alkoholen förstör lite av deras utvecklingsbara hjärnor och outvecklade levrar... det är en annan historia.